Dagens Tisdags Top 10 har tiden som gemensam nämnare.
Författaren och psykoterapeuten Tommy Hellsten har en mycket intressant dialog om tid med en äldre och visare man i sin roman ”Han som såg mer”. Låt mig få återge en del av det samtalet:
- Hela kulturen är vilseledd. Vi har förlorat förmågan att vara. Vi forcerar fram det som händer istället för att följa med det som vill hända.
- Ett intressant uttryck. Hur kan man veta ”vad som vill hända”?
- Bara den som älskar vet. Bara kärleken är tillräckligt ödmjuk och sensibel nog för att ana ”vad som vill hända”. När man förlorar kärleken, förlorar man förmågan att vara tillitsfull. När man saknar tillit tar man allt i egna händer och tvingar saker att hända. Självtillräcklighet är just vad det är. I vår kultur tror man ofta att man måste vara effektiv och få någonting gjort. Då tror man också att ett speciellt mål måste uppnås inom en viss tid. På så sätt skapar människan brådska åt sig. Resultatet blir viktigare än processen. Samma sak finns redan i nya testamentet, det här är egentligen inget nytt; ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också”.
- Vad har det uttrycket med tiden att göra?
- Jo, när man söker efter himmelriket lever man liksom i evigheten. Då existerar inte tiden. Då lever människan i ett heligt nu, i ett tillstånd av fullkomligt skapande. En sådan människa styrs av kärlek och strävar inte efter något särskilt. Hon uträttar det som kärleken vill i henne. Hon bekymrar sig inte över resultatet, hon förstår att det inte ligger på hennes ansvar. Slutet på meningen ”så skall ni få det andra också” pekar på det. Det ligger på vårt ansvar att delta i processen, men Gud har ett evighetsperspektiv på allt och eftersom händelsernas slutresultat vilar på Hans ansvar, behöver vi inte bekymra oss över vilket slutresultat vi når. Vi frigörs att leva och skapa. Är inte det underbart? Är inte det stort och glädjande?
Hur många gånger har jag inte saknat tilliten till Gud, tagit tiden i egna händer och tvingat saker att hända? Det är en oerhörd tröst i att vi inte behöver bekymra oss om resultat. Vi kan först få ”söka Guds rike” och så frigöras att leva och skapa.
Oj, oj! Det där var verkligen bra!
Ja. Det tål att läsas om flera gånger.