Varsågod, här är Tisdags Top 10 v 21 – film. Bra filmer. Bra musik.
En av de starkaste filmupplevelserna jag haft var Charlie Kaufmans ”Eternal sunshine of a spotless mind” (2004). Jim Carrey och Kate Winslet spelar Joel och Clementine. För dig som absolut inte vill veta vad som händer, sluta läsa här.
Joel och Clementine möts, blir förälskade, kärleken svalnar, de bryter upp relationen, de bestämmer sig för att glömma varandra. Det märkliga i historien är att de inte glömmer varandra på det ”vanliga” sättet; genom att förtränga det som hänt så gott det går. De går till ett företag som med avancerad teknik kan skada vissa delar av hjärnan och därmed sudda ut de minnen som de önskar ha raderade. För att denna teknik ska fungera måste de ösa ur sig, så ärligt de kan, vad de innerst inne anser om varandra. Då det är gjort kan tekniken göra sitt. Nu behöver de aldrig mer leva med konsekvenserna av ett brustet förhållande!
Men, de ångrar raderingsprocessen och den enes minne är fortfarande så pass intakt att de kan spåra varandra och bli ett par igen. Då får de chansen att verkligen höra vad den ene tycker om den andre! På två kassetter som de spelat in i den här raderingsprocessen, öser de ur sig med värsta tänkbara ordval vad de innerst inne anser om varandra. Först reagerar de med bestörtning då de båda får höra så tuffa sanningar om varandra, men sedan erkänner de sanningen om sig själva, ”ja jag är faktiskt ibland sådan som du beskriver, men jag älskar dig”. Kärleken börjar växa på allvar då alla kort lagts på bordet. Då sanningen kommer fram.
Jag tänker att det är i ärligheten och i överlåtelsen till varandra trots allt, som kärleken kan spira som starkast. Och det är i ärligheten och överlåtelsen till varandra, trots allt som två människor kan våga förändras och arbeta på sina brister.
Jesus är vårt ultimata exempel i ärlighet och överlåtelse. Hans kärlek till oss är konstant, oberoende av prestationer och helt ärlig. För Han känner oss rätt igenom, Han vet hur vi innerst inne är, Han känner våra djupaste sår, men också vår djupaste glädje och Han älskar oss fullkomligt ändå. Han tror allt om oss, Han bär allt vad vi är, ont som gott och Han uthärdar allt, ja Han har till och med gått i döden för oss och gett oss möjligheten att lämna vår synd och själviskhet för att ta emot förlåtelse och sant liv från Gud själv. Vi människor har så svårt att älska, men Gud själv kan skänka den som vill kraft och vishet att älska utan förbehåll, ärligt och öppet.