Jag hörde en fascinerande berättelse från den irländske musikern Glen Hansard som spelade på trädgårn i veckan. På väg till en spelning stod han i en hiss tillsammans med en äldre dam som han tyckte såg slående elegant ut. Hon var i 70 års åldern och hon bar en vacker blå kappa. Jag måste bara säga att den där kappan är så vacker, den passar dig jättebra – sa Glen. Tack, sa kvinnan. Vad märkligt att du säger det, den här kappan betyder så mycket för mig. För den är tecknet på att jag har börjat ett nytt liv.

Hissen hade nu stannat, de gick igenom hotell lobbyn och ut på gatan till en taxi. Därutanför fortsatte damen att berätta; Jag vet inte varför jag berättar det här för dig egentligen, men… i två år satt jag bara i min lägenhet i min pyjamas, levde på mjölk och flingor och tittade på Oprah Winfrey. Jag gick inte ut på två år. Du förstår, jag förlorade min son i den där byggnaden som förstördes av det där planet. Han hade slutat sitt jobb på ett företag i world trade center dagen innan, och på morgonen den 11 september skulle han bara gå in till kontoret och hämta det sista av sina saker. Jag kände mig illa till mods av tanken på att han skulle tillbaka till jobbet en sista gång och rensa skrivbordet. Det fanns ingen logisk förklaring till varför jag kände oron. Jag bara kände den. Men, jag ringde honom aldrig och berättade om min oro för att han skulle dit. Jag lät det bero. Så om du har något du behöver säga till andra människor, bara säg det. Lova mig det.

Mötet med den här kvinnan berörde Hansard så djupt att han skrev en sång om händelsen, ”Say it to me now”.  Denna berättelse kommer på något sätt finnas med i söndagens predikan. Jag sitter just nu och filar på när, var och hur. Om du inte har möjlighet att komma till Sävedalen på söndag klockan 11, kan du dagen därpå lyssna på den via vår hemsida.

Sången, ”Say it to me now” är också nummer ett på veckans Tisdags Top 10. Varsågod (men du måste ha spotify):

Tisdags Top 10 v 8

• Föregående inlägg: En sann bild av Gud
• Nästa inlägg: Ånger