Det har förts en spännande diskussion här på bloggen gällande ”kyrkan och kulturen”. Ofta har kristna skapat sig en egen kultur, för att man tror att livet måste vara uppdelat i två delar, ett ”andligt liv” och ett ”världsligt liv”.
Jag fikade med en god vän på Sävedalens fina café ”Triumf glass” (med en hänförande utsikt över reningsverket och motorvägen) för ett tag sedan. Jag fick då frågan: ”Om du som 31 åring skulle träffa dig själv som nykristen 15-åring, vad skulle du ge dig själv för råd?”. Efter att ha funderat en stund sa jag något om att försöka prata med mitt 15-åriga ”jag” om att kristen tro inte i första hand handlar om att ”jag ska ha det bra med Gud”, det handlar om att hela livet får en ny inriktning. Jag skulle prata om att relationen med Gud handlar om att släppa kontrollen, att bjuda in Honom i allt det som är mitt liv. Jag skulle prata om att aldrig försöka gömma undan tron på Gud i ett andligt fack och sedan leva ett vanligt liv då jag inte är i kyrkan. Jesus har ju tänkt rädda och upprätta hela världen och jag får vara med i det stora projektet, att sprida Guds rike i allt det som är mitt liv.
Som jag ser det finns det inte ett ”andligt liv” och ett ”världsligt liv”. Det finns bara liv. Hela världen är Guds. Den världen är på många sätt förstörd av mänsklighetens dåliga val och onda makters påverkan, ändå är den Guds. Som 15-åring var jag så rädd att förlora den vackra Gudsupplevelsen jag varit med om, att jag lämnade en stor del av det Gud skapat och en stor del av vem jag själv var genom att undvika en massa saker. Jag trodde att Gud liksom försvann om jag inte ”levde rätt”, om jag tog del av vänner och kultur som inte hade etiketten ”kristen”. Jag önskar att det fanns några äldre, visa människor i kyrkan som kunde sagt ungefär så här:
”Gå ut och utsätt dig för människor som inte tror som du, och utsätt dig för allt vad människor har skapat. Ta vara på det som är bra, lämna det som är mindre bra bakom dig, men utsätt dig för allt som finns i Guds värld och be Guds Ande leda dig. Och så diskuterar vi allt som vi upplever i Guds värld då vi möts i gudstjänsten och då vi möts i bönegrupperna”.
Det finns inte ett ”andligt liv” och ett ”världsligt liv”. Det finns bara liv.
Visst är det som du skriver, känner igen min första tid i det du skriver. MEN va gôtt när man fattar att det inte är på mej det beror!
Mitt val är att ta Rätt väg, om jag så än ramlar i diket eller stannar av, så är ju ÄNDÅ på rätt väg!
(… kul att mötas här, Robert. Uppskattar din blogg. En dag blir det IRL.)
Goda tankar. Väl formulerat. Tack, Robert!
Tack Urban! Det värmer. Önskar dig en fortsatt fin dag.