Det var första dagen på pastorsutbildningen och jag satt där med 10 blivande vänner. Så kommer vår klassföreståndare, Ingemar Karlsson, in i rummet. Han hälsar oss välkomna och informerar om skolan. Han ber en bön med oss. Då jag öppnar ögonen igen, kan jag se att han är tårögd. Ingemar ser på oss med värme i blicken. Jag kommer aldrig glömma hans ord; ”Ursäkta mig, men det är alltid ett heligt ögonblick att få möta  nya människor.” 

Varje dag är fylld av heliga ögonblick. Om vi bara öppnar våra ögon och ser. Vi har valet att dag för dag förvandla många till synes ”vanliga” och vardagliga stunder till heliga stunder. Gud kan hjälpa oss att se på varandra så som Gud ser på oss, som älskade och heliga.  

I vintras var jag på en konsert med The Swell Season. Sångaren och gitarristen Glen Hansard spelade Van Morrisons ”Astral weeks”. En makalös version. Ett minnesvärt ögonblick:

Varsågod, här är Tisdags Top 10 v 21 – film.  Bra filmer. Bra musik.  

En av de starkaste filmupplevelserna jag haft var Charlie Kaufmans ”Eternal sunshine of a spotless mind” (2004). Jim Carrey och Kate Winslet spelar Joel och Clementine. För dig som absolut inte vill veta vad som händer, sluta läsa här.

Joel och Clementine möts, blir förälskade, kärleken svalnar, de bryter upp relationen, de bestämmer sig för att glömma varandra. Det märkliga i historien är att de inte glömmer varandra på det ”vanliga” sättet; genom att förtränga det som hänt så gott det går. De går till ett företag som med avancerad teknik kan skada vissa delar av hjärnan och därmed sudda ut de minnen som de önskar ha raderade. För att denna teknik ska fungera måste de ösa ur sig, så ärligt de kan, vad de innerst inne anser om varandra. Då det är gjort kan tekniken göra sitt. Nu behöver de aldrig mer leva med konsekvenserna av ett brustet förhållande!

Men, de ångrar raderingsprocessen och den enes minne är fortfarande så pass intakt att de kan spåra varandra och bli ett par igen. Då får de chansen att verkligen höra vad den ene tycker om den andre! På två kassetter som de spelat in i den här raderingsprocessen, öser de ur sig med värsta tänkbara ordval vad de innerst inne anser om varandra. Först reagerar de med bestörtning då de båda får höra så tuffa sanningar om varandra, men sedan erkänner de sanningen om sig själva, ”ja jag är faktiskt ibland sådan som du beskriver, men jag älskar dig”. Kärleken börjar växa på allvar då alla kort lagts på bordet. Då sanningen kommer fram.

Jag tänker att det är i ärligheten och i överlåtelsen till varandra trots allt, som kärleken kan spira som starkast. Och det är i ärligheten och överlåtelsen till varandra, trots allt som två människor kan våga förändras och arbeta på sina brister. 

Jesus är vårt ultimata exempel i ärlighet och överlåtelse. Hans kärlek till oss är konstant, oberoende av prestationer och helt ärlig. För Han känner oss rätt igenom, Han vet hur vi innerst inne är, Han känner våra djupaste sår, men också vår djupaste glädje och Han älskar oss fullkomligt ändå. Han tror allt om oss, Han bär allt vad vi är, ont som gott och Han uthärdar allt, ja Han har till och med gått i döden för oss och gett oss möjligheten att lämna vår synd och själviskhet för att ta emot förlåtelse och sant liv från Gud själv. Vi människor har så svårt att älska, men Gud själv kan skänka den som vill kraft och vishet att älska utan förbehåll, ärligt och öppet.

Jag och musikledare Michael Johnson förbereder just nu en mässa som bygger på sånger från Michaels olika skivor. På söndag klockan 11är det dags! Kyrkans kör kommer medverka tillsammans med Michael och en stark banduppsättning. Här kan du förhandslyssna på sångerna från mässan.

På söndag är det pingstdagen och vi firar av möjligheten som getts till varje människa att leva i en nära relation med den Helige Ande, som vill leda alla människor hem till gemenskapen med Gud.

För dig som inte kallar dig kristen, kan det här med Anden låta lite konstigt. Men, alla människor, oavsett om man har en tro på något övernaturligt eller inte, räknar med det övernaturliga. Vi har ju våra fem sinnen. Vi kan se, känna, dofta, höra, smaka. Vi kan uppleva verkligheten genom våra fem sinnen. Så finns det också verkligheter som går bortom, eller överskrider sinnena. De är lika verkliga som de vi upplever med våra sinnen och vi tar dem ofta förgivet. För att ta ett exempel:

Tänk dig att du kramar om någon som du älskar. Då ni ger varandra en kram, kan du med dina fem sinnen se, känna, uppleva doften av, höra personens röst och andetag, men personligheten hos den du älskar, den kärlek som finns mellan er, minnen från er gemensamma historia, allt detta upplever du också i den här kramen. Allt detta är lika verkligt som det dina fem sinnen registrerar.

Du och jag lever med en verklighet varje dag som vi inte har tillgång till med våra sinnen eller kan bevisa och ändå är denna verklighet lika verklig som saker du ser, känner, doftar, hör och smakar.

Människor som levt länge i relationen med Gud, upplever tron just så självklar. Som lika verklig som det våra sinnen kan registrera. Även du som tänker att du är långt borta från en tro på Gud lever, i en mening, redan i en andlig dimension. Du lever ju också med erfarenheter som går bortom det du kan uppleva med dina fem sinnen i den här världen. Det är Anden som leder oss hem till relationen med Gud. Och bibelns berättelser visar oss att Anden inte är en anonym, kosmisk livskraft i universum som sammankopplar oss med Gud. Anden är Gud och Anden är personlig, går att ha en relation med. Så stort är livet.

För två år sedan bänkade jag mig i biosalongen tillsammans med idel medelålders kvinnor. Jag har inga problem med det. Filmen jag såg var ”Mamma mia”.

Jag uppskattar en hel del av Abbas musik, men musikaler är ju något mycket märkligt. Det känns liksom inte helt naturligt att människor helt plötsligt brister ut i sång mitt i ett samtal. Hursomhelst, filmen handlar om den blott 20-åriga dottern till Meryl Streep som ska gifta sig. Bröllopsplaneringen på den lilla grekiska ön är i full gång. Men en stor överraskning väntar runt hörnet för mamma Meryl. Utan att hon vet om det har dottern bjudit in de tre olika män som mamman hade umgåtts med nio månader innan dottern föddes. Dottern har alltså tre potentiella pappor och hon har hittat all information om dem i mammans gamla dagbok. Och mötet med de tre männen blir omvälvande för mamman. Och då hon också möter sina gamla ”tjejkompisar” upptäcker hon att hennes vuxna liv mestadels handlat om arbete och plikt. Hon minns nu sin ungdom, den berusande kärleken, alla drömmar om hur livet skulle bli, den nära gemenskap hon hade med tjejgänget…och hon hittar sig själv på nytt. Hon känner känslor igen, hon gråter igen, hon skrattar igen, hon dansar igen.

Om du tänker efter en sekund, handlar inte var och varannan film om just detta? Längtan efter att liksom leva livet fullt ut. Att finna kärlek på djupet, att kunna få nåd och upprättelse för allt det som gick snett i livet, att få leva nära andra människor och få smaka på gemenskap, vänner som man kan våga visa helt och fullt vem man är inför?

Kärlek, nåd, gemenskap. Att leva livet fullt ut. Är det inte så att varje dikt, varje musikstycke, konst, litteratur, ja allt som vi människor gör för att uttrycka de vi är…handlar om den där längtan att få tag på livets essens; Kärlek, nåd och gemenskap?

Det här innebär ju att varje människa du möter bär på all denna längtan. Han eller hon kanske inte kan formulera det, men likväl finns det där; Ett hjärta som bultar av längtan efter att leva livet fullt ut, efter kärlek, nåd och gemenskap. All denna längtan tror jag pekar i en riktning, nämligen att människans allra djupaste längtan är kontakt med kärlekens urkraft, Gud. Han är den som kan ge oss kärlek, nåd och gemenskap. Han är den som kan hjälpa oss att leva livet fullt ut.

Två tisdagar framöver får du ta del av mina favoritfilmer, genom väl valda ”soundtracklåtar”.

Varsågod: Tisdags Top 10 – film.

Just nu pågår ett konfirmationsläger för Jonsereds och Sävedalens missionskyrkas konfirmander. Det är speciellt att  följa ungdomarna i flera dagar och se hur många får göra sina första erfarenheter av kristen tro genom gemenskapen, undervisningen, lovsången och förbönen. Min vän Marcus Olson (pastor & evangelist från Göteborg) var hos oss igår och berättade sin spännande livshistoria. Givetvis lärde han ut lite kampsport också. Marcus har besökt våra olika konfirmationsläger i tio år i rad och genom sitt unika tilltal till ungdomar och ”goth” aktiga stil, har han ungdomarnas odelade uppmärksamhet från första stund. 

Det är tyvärr inte många som kan presentera nådens budskap knivskarpt och tydligt lett av Gud, samtidigt som det fullt mänskliga får plats. Marcus har den förmågan. Han vågar visa sin svaghet. Han vågar lita på att Gud verkar i nuet och samtidigt vara helt ärlig med tvivel och tillkortakommanden. Då blir det bra. För det djupt andliga är samtidigt alltid djupt mänskligt.

En mening dröjde sig kvar hos mig efter gårdagen. Marcus berättade att han, efter att ha predikat för några trasiga människor, fick följande respons från en prostituerad: ”Så du menar att Jesus tog all min skit för att jag skulle kunna få gemenskap med Gud?”.

Evangeliet i en enda mening.

Och snart är Marcus ”metodistpräst”. Imorgon lördag ordineras han på kyrkokonferensen för Svenska missionskyrkan, baptistsamfundet och metodistkyrkan. Ett nytt kapitel börjar, men samma uppdrag; Att möta människor med Jesus. Grattis till det, Marcus!

Här får du veckans Tisdags Top 10. Jag bjuder dig på en solig och uppmuntrande samling sånger.

Idag åker jag iväg på konfirmationsläger tillsammans med 70 konfirmander och 20 ledare. Det är en svindlande möjlighet vi har att få visa på vem Jesus är. Tänk om dessa 14-åringar, med större delen av livet framför sig, skulle välja relationen med Jesus redan nu. Vilket hopp för framtiden.

Jag kommer bland annat ha en ”lektion” om människovärde. Här får du tre övningsfrågor som vi kommer prata om. 

1. Försök tänka dig en vanlig dag i skolan. Vilka möter du? Vad pratar du om? Vad tänker du på?

Varenda människa du möter en vanlig dag påverkar du på något sätt, positivt eller negativt. Du och jag är inte neutrala. Vi påverkar alltid de vi möter med vår närvaro.

2. Försök nu tänka på den människa som du har svårast att tycka om. Någon som kanske sårat dig. 

I värsta fall kan du bli en sådan människa för någon annan. Och om jag skulle ställa den frågan i din klass: ”Tänk på någon som gjort dig riktigt illa”, kanske skulle någon då tänka på dig?

3. Försök nu tänka på den människa som betytt mest för dig i livet. Som hjälpt dig och fått dig att må bra. 

I bästa fall kan du bli en sådan människa för någon annan. Och om jag skulle ställa den frågan i din klass: ”Tänk på någon som betyder jättemycket för dig”, kanske skulle någon då tänka på dig?

Vi påverkar varandra varje dag, positivt eller negativt. Du har möjligheten att vara en bra vän och hjälpa andra människor just idag.  

Något att tänka på även för oss vuxna, eller hur?

Jag har talat om ”livets tempo” de senaste bloggposterna. Vi längtar nog alla efter att leva ett mer balanserat liv där kärleken till Gud och människor är i fokus.

Men, det är en stor skillnad mellan att längta efter att göra något och att verkligen göra det. Skillnaden ligger i ordet  ”beslut”. Vad är jag villig att göra för att min längtan ska bli verklighet? Ett typexempel är ju personen som längtar efter att börja träna och komma i form, men som inte lyckas ta sig ur tv-soffan till gymmet eller joggingspåret. Eller så längtar man efter att spara till något man vill köpa i framtiden, men när man ställs inför olika val väljer man istället att spendera pengarna. Eller så längtar man efter ett mer välstädat hus, med var sak på sin plats, men man väljer att göra annat och huset förblir ostädat, vilket ju i och för sig kan vara ett utmärkt val. 

Samma sak gäller våra liv med Gud. Vi kan säga att vi vill leva livet i gemenskap med honom, men om våra dagliga beslut motverkar vår längtan, kommer våra goda avsikter att misslyckas. Ett bra beslut är att samtala med Gud regelbundet. Läs gärna denna bloggpost om en bok som gett mig mycket hjälp med detta.

Önskar dig en trevlig och beslutsam helg.

På vårens fördjupningskvällar utgår vi ifrån John Ortbergs undervisning i serien ”An ordinary day with Jesus”. Ikväll talar Karin Åkesson om ”Livets tempo”. Det kommer handla om två illusioner. Den ena kan du läsa om i förra bloggposten: ”En dag kommer allt lugna ner sig”.

Den andra illusionen har att göra med våra saker; ”En dag kommer mer att vara nog” .

Har du någonsin tänkt i dessa banor? ”Om jag bara köper de här kläderna, så kommer jag äntligen ha tillräckligt med kläder” eller ”om vi bara byter det här golvet så kommer vårt hus äntligen bli färdigt” eller ”om jag bara kan köpa den där bilen eller det där huset, så kommer jag bli nöjd”. Vi lever i en värld som skriker ut budskapet i tv, tidningar, på Internet: ”Köp detta, använd detta, ät detta, så kommer du må lite bättre och vara lite mer lyckad”. Man vi mår aldrig bättre och vi blir inte mer lyckade. Avståndet mellan mer och nog är en avgrund som saknar bro.

Någon har sagt:  ”Att vara tillfreds handlar inte om att få allt det du vill ha, utan att vilja ha endast det du har”.

 Ingen kan säga det här bättre än Jesus:  

Därför säger jag er: bekymra er inte för hur ni skall få mat att leva av eller kläder att sätta på kroppen.  Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat? Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?

Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också.

Om vi söker relationen med Gud, så kan vi leva i tacksamhet över allt vi har och inte önska något annat.

 ”En dag lugnar allt ner sig” och ”En dag kommer ”mer” att vara nog”. Hur ska vi lyckas bryta det grepp som de här illusionerna har över oss? Vi vet ju att livet inte kommer lugna ner sig och mer kommer aldrig någonsin vara nog för oss. Hur kan vi då sänka det uppdrivna tempot i våra liv och leva så som vi innerst inne längtar efter? Jag får återkomma om det. 

Här får du så länge veckans Tisdags Top 10, med lite inspirerande sånger.