På tisdag startar vårens ”fördjupningskvällar”.  Det blir 9 tisdagar som är en fortsättning för vår alpha kurs och samtidigt en möjlighet för alla bönegrupper i kyrkan att ha som ”sin” samling under våren. Temat för dessa kvällar är ”En vanlig dag med Jesus”. 

De här fördjupningskvällarna baseras på ett kursmaterial av en svenskättling till författare och pastor som heter John Ortberg. Jag har använt materialet i några år och det har visat sig vara precis så vardagsnära och verklighetsbaserat som man önskar att fördjupande undervisning om kristen tro ska få vara!

Utgångspunkten är följande; Tänk dig en helt vanlig dag. Och du gör allt som du alltid brukar göra, men med en enda skillnad; Du gör allt tillsammans med Jesus. Hur skulle livet vara om du under en dag arbetade, sov och åt precis som vanligt – men på något förunderligt sätt var Jesus bredvid dig hela tiden? Och när dagen var slut och du lagt dig tillrätta i sängen den kvällen, vad skulle du då ha sett tillbaka på och känt glädje eller till och med upprymdhet över? Vad skulle få dig att må dåligt?

Det är nog inte många av oss som skulle kunna säga att vi lever i en obruten, nära relation till Gud. Många av oss har delat in våra liv i olika delar, med ”andliga” aktiviteter på den ena sidan och vardagliga sysslor på den andra sidan. Syftet med den här vårens kvällar är att föra samman vårt uppdelade liv till en helhet.  Du är också välkommen.

Bengt Johansson ler mot mig från turnéaffischen här på expeditionen. Han var i Partille Kulturum med sitt Glädjetåg i söndags och bjöd på flera timmar av musikalisk inspiration. Som arrangör känns det fantastiskt att konsertsalen var fullsatt. Många som aldrig varit i en kyrka innan kom till vårt fina kulturhus och fick en stark upplevelse. Söndagkvällens konsert var kulmen på en vecka med bönesamlingar och gemensamma gudstjänster med alla kyrkor i närområdet.  Tack alla som kom. Och tack till alla i den lokala kören som backade upp Bengt på några sånger.

Ikväll är det dags för Depeche Mode konsert i Scandinavium. Har lyssnat på dem sedan jag var sådär 8-9 år, men aldrig fått möjlighet att se dem live. Förrän ikväll. Ni förstår att det är stort för mig. För att fira detta, följer jag ett råd av min vän och förebild i bloggandets konst, Mattias Åkerberg. Han tyckte jag skulle ha en topplista med de sånger som betyder mest för mig just nu. Så, en tisdags top 10 blir härmed ett återkommande inslag. Varsågod (men du måste ha spotify):  

Tisdags Top 10 v 4

År 2002 var jag på väg att avsluta min pastorsutbildning. Jag kombinerade det sista årets studier med ett ”praktik år” i Fiskebäcks missionskyrka. Att vara pastors praktikant är både jobbigt och lärorikt. Alla som varit praktikanter vet hur besvärligt det kan vara med att inte känna att man har någon egentlig uppgift. Gör man för lite eller för mycket? Pastorn som jobbade där då hette Niklas Piensoho och det var framförallt en sak han lärde mig. Att träna. Han sa; ”Du kommer aldrig klara det här jobbet om du inte tränar regelbundet”. Så jag började springa. Jag har löptränat 3-4 gånger i veckan sedan dess. Först lite kortare sträckor, sedan lite längre. Det passar mig perfekt att själv kunna bestämma när och hur träningen ska ske.  Skönt att slippa passa tider och kul att se nya platser. Man hinner rätt långt på 45 minuter. Och löpningen världens skillnad då det gäller att kunna hantera ett givande och krävande pastorsjobb.

De senaste året har ipoden blivit en given löpkamrat. Och sångerna väljs med omsorg. Det är fint att få bli påmind om vikten av att leva ett givande liv i tillit till Gud genom Bono som sjunger ”Walk on” och ”Moment of surrender”. Tom McRae påminner om att vandra i ljuset i sin ”Bright lights”. Rolling Stones sjunger nonsens men ger ändå glädje och energi i ”Brown sugar” och Håkan Hellströms trumintro på ”Gullbergs kaj” ger kraft till spurten. Den mest otippade låten är kanske Jerusalems ”Vi kan inte stoppas”. Det är en mycket underskattad löpträningslåt från en mycket underskattad Jerusalem skiva om att inte ge upp relationen med Gud. Tack för det Ulf Christiansson.

Säg ordet ”frikyrka” till vem som helst och en mängd associationer väcks till liv. Det är ord som ”Knutby”, ”pastor Hannes” (för oss som minns Glenn Killing) och ”västkust pop” i en salig blandning. Ordet har blivit synonymt med en specifik kyrklig kultur som frodats de senaste 40-50 åren. Men, ordet ”frikyrka” är ju i grunden ett fantastiskt ord, som varken behöver gömmas undan eller förklaras bort. I senaste numret av tidningen Sändaren skriver chefredaktör Anders Mellbourn om detta ord. Han gör det med anledning av att en ny kyrka håller på att formas av samfunden Svenska missionskyrkan, Svenska baptistsamfundet och Metodistkyrkan. Tillåt mig att citera:

”I dag verkar frikyrklig mest ha blivit ett epitet för vissa bestämda gudstjänstformer, bibeltolkningar och privatmoraliska uppfattningar. Det är något som framför allt återfinns i andra sammanhang än den gemensamma framtidens. Men för inte så väldigt länge sedan talade just baptister, metodister och missionsförbundare stolt om att de var frikyrkliga, inte frireligiösa eller något än värre. Deras samfund var fria kyrkor utan bidning till staten som människor som kommit till tro frivilligt anslöt sig till. De förkunnade personlig tro, omvändelse och socialt ansvar. De värnade om människors frihet att själva tolka bibel och tro, att tänka kritiskt och ta demokratiskt ansvar i samhället. Här finns den historiska kärna vi måste be och verka för att den lever vidare i den nya kyrka vars ankomst vi väntar”.

Tänk att det är min tradition! Jag är del av en fri kyrka, utan bindning till staten, där alla som är med har gjort ett medvetet val att bli medlemmar. En fri kyrka där man är fri att tänka kritiskt och värna demokratin i samhället. Om ordet ”frikyrka” börjar handla om att i en ny tid förkunna tro, omvändelse och socialt ansvar, då vill jag vara så frikyrklig man kan bli. Du läser hela artikeln här:

http://www.sandaren.se/ledare/ledaredetaljar/adventstid_for_ny_kyrka_0_12613.news.aspx?news_category_id=1670&aut_name=nr_01_2010

På söndag predikar Sävedalens Missionskyrkas ”före detta ungdomspastor” Patric Forsling. Han är numera generalsekreterare för ungdomsförbundet Equmenia, men med jämna mellanrum kommer han hem till Sävedalen. Detta ser vi fram emot! Jag är dock övertygad om att du behöver två predikningar under helgen. Därför vill jag be dig att klicka på länken nedan och betala några kronor för en av Rob Bells (från Mars hill) bästa predikningar. Temat är ”What is it to you” (Vad rör det dig?) och är väl värt en halvtimme av ditt liv. Det är undervisning som skakat om mig och hjälpt mig att våga gå djupare  i relationen med Gud.

Gå in här: http://www.marshill.org/cart/index.php?main_page=product_info&cPath=57_38&products_id=304

Jag vill samtidigt rekommendera dig att börja prenumerera på deras podcast, så kan du bli inspirerad vecka för vecka. Det är alldeles gratis. http://www.marshill.org/teaching/pcast.php

Det var sommaren 1989 och jag hade precis kommit hem från semestern med familjen. Jag satt i pojkrummet och åt godis och lyssnade på The Cures alldeles nyutkomna skiva Disintegration. Då de första episka tonerna i Plainsong tog vid förstod jag att jag var på väg in i ett ljudlandskap som skulle göra den dagen både vackrare och sorgligare. Jag lyssnade i andakt. Spår nummer två gav mig rysningar. Pictures of you; ”Remembering you standing quiet in the rain, as I ran to your heart to be near”. Jag förstod inte mycket av orden, men det var så vackert att jag ville gråta. Jag minns att det var ett ständigt ihållande regn den sommaren. Kanske var det bara skyfallet i The same deep water as you jag minns. The Cure är ett band jag fortfarande inte kan låta bli att lyssna på. Deras musik beskriver hur verkligheten ofta ser ut. De uttrycker sorg och en längtan efter kärlek. Psaltaren skulle må bra av att tonsättas av The Cure. Psalmerna kan vara sorgsna och vackra, vemodiga och hoppfulla på samma gång. De beskriver verkligheten.

Läs:  Ps 13:3 Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera?Lyssna: The Cure – Pictures Of You

Han har alltid följt sitt hjärta och skrivit varma sånger. Han har djupa rötter i blues, visa och country. Bengt Johansson. Nu är det tid att köpa sin biljett till ”Glädjetåget-20 år med den bästa resan” i Partille kulturum. Läs allt om denna begivenhet här:

http://www.facebook.com/#/event.php?eid=231410877821&ref=mf

Jag ser verkligen fram emot söndagens gudstjänst. Riktigt roligt att få samarbeta med gudstjänstledare och musiker som både bett och planerat för att vi ska få möta Gud tillsammans och inte bara gå igenom ett antal programpunkter.

Jag ska utgå från berättelsen om Jesu dop i Lukasevangeliets tredje kapitel som i stort handlar om hur Jesus kommer förändra den här världen. Världens sätt att förändra har alltid varit att en grupp försöker ta makten från en annan grupp. Jesus visar, genom sitt sätt att agera, att makt över andra människor och grupper både är en hopplös plan och en felaktig plan. Istället för att utöva makt ”uppifrån”, så utöver Jesus makt ”underifrån”. Genom att avsäga sig makten. Och det yttersta tecknet på detta är Jesu död. Att avsäga sig makten blir Guds plan för att rädda världen. Men hur ska denna märkliga plan kunna åstadkomma den förändring som Johannes döparen och resten av ”publiken” vid Jesu dop, längtar efter? Ja, bara några minuter efter att Jesus i all enkelhet gått fram till Johannes, då Johannes efter protester ändå döper Jesus så får man svaret på den frågan. ”När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde”.

Israel gick rätt igenom röda havet och fick lagen som en bekräftelse på att de var Guds söner och Guds döttrar. Jesus kommer upp ur vattnet i dopet och får ta emot Guds Ande, Guds vind, Guds egen andedräkt på ett nytt sätt och får en bekräftelse på att Han är Guds son, Ja, Han är Israel i en enda person.  Och duvan, som för en stund både får förkroppsliga och symbolisera den Helige Ande, visar att den kommande rättvisa dom som alla väntar på, inte är en ”krigs eller hämnd liknande” ande, utan en ”fredsstiftande” ande. Jesus ska ta den här domen på sig själv och göra slut på den genom att dö för alla människor.  Det är så förändringen ska ske. Det är så Gud räddar världen.

Så Johannes döparens färgstarka beskrivning av Jesus visar sig vara sann. Jesus ska rädda och döma världen, men på ett annat sätt än Johannes och folket tänker sig. Jesus är annorlunda och han gör aldrig vad ”publiken” förväntar sig. Så var det då. Så är det nu.

Då vi nu går in i ett nytt decennium behöver vi en attityd till livet som leder oss vidare i gemenskapen med denne Jesus. En attityd till livet som hjälper oss att leva mer som Gud älskade och utvalda människor. Jag hoppas du vill pröva den attityden i veckan som kommer och se vad som händer. Och den livsattityden kallar jag: ”att låta sig bli överraskad av Jesus”.

Jesus kommer alltid till oss för att uppfylla Guds goda tankar med våra liv, inte våra egna tankar. Och man kan uppleva viss tröst att även en profet som Johannes hade oerhört svårt att förstå varför Jesus gjorde som Han gjorde. Varför Han önskade att bli döpt av Johannes. För Jesus tänker inte spela den musik vi förväntar oss att Han ska göra. Men, om vi lär oss att lyssna noga till vad det är Han säger, och noga studerar vad det är Han gör, så kommer vi upptäcka att vår djupaste längtan, det vi innerst inne vill, det kommer Han möta, på djupet. Och det vi djupast sett vill är ofta vad Gud vill.

Hur är det möjligt att leva ett liv där vi tillåter oss att bli överraskade av Jesus? Det handlar ofta om att släppa kontrollen om våra egna planer och tankar i livet för att i nyfikenhet lyssna till vad Gud har tänkt. Och det första Gud vill göra är att visa oss vår sanna identitet som människor. Hur länge man än levt för sig själv och bara förväntat sig att Gud ska spela samma gamla låtar som Han alltid gjort, ge lite frid i oron och lugn i stressen, så vill Gud visa dig på ett överraskande sätt  ”du är älskad och utvald”. Han visar dig din sanna identitet så snart du med ärligt hjärta börjar samtala med Honom.

 Två ord för 2010 till dig. Tystnad och bön. Jag fortsätter strö Henri Nouwen citat omkring mig:

”Även om jag vill säga Gud en hel del, så är bönens kärna att vara tyst och lyssna till den röst som talar väl om mig. Det kan låta slappt, men det är egentligen fråga om verklig självdisciplin. Jag är så rädd att få veta att jag inte duger, att jag strax ger efter för frestelsen att börja tala och fortsätter med det för att få kontroll över min fruktan. Att skjuta åt sidan och tysta ner de många röster som ifrågasätter min godhet och att våga tro att jag ska få höra en röst som välsignar – detta kräver verklig ansträngning. Det är inte lätt att gå in i tystnaden och upptäcka den där svaga, innerliga rösten som säger ”du är mitt älskade barn, du är min utvalde”, men om vi vågar välkomna ensamheten och bli vänner med tystnaden kommer vi att lära känna den rösten”.

Det är genom tystnad och bön vi kan bli vad vi redan är, bli de älskade. Tänk att livet är så rikt. Vi kommer lära känna Guds röst mer och mer om vi vågar bli vän med tystnaden och lyssna till den röst som alltid välsignar, som alltid talar väl om dig och mig.

Lyssna på den underbara sången om hjärtats samtal med Gud från min kollega Michael Johnson som nu också lever och har hälsan på spotify:

Michael Johnson – För Denna Längtans Skull