Jag säger bara Tim Keller. I helgen var vi ett stort gäng från kyrkan på den årliga ”Leadership summit” i Saronkyrkan. Vi fick med oss mycket goda idéer om att vara ledare i en lokal församling. Det som kommer leva kvar starkast ibland oss var den fantastiska gudstjänst som Joakim Hagerius och co gav oss på lördag förmiddag. Sångare och musiker som sjöng Guds välsignelse över oss, en fantastisk förbönsstund och så en predikan på storbild av Tim Keller. Tim är grundare och pastor i New Yorks Redeemer Presbyterian Church på Manhattan. Han talade om den förlorade sonen på ett sätt som fick oss att förstå det fantastiskt unika med kristen tro. Sök på Tim Keller och Leadership summit på Youtube och inspireras.

Här får du ett 5 minuters klipp då Tim talar om hur en missionell kyrka arbetar. En missionell kyrka karaktäriseras av en stor respekt för människor som inte tror. Man är helt enkelt en kyrka som förstår vad det innebär att inte vara troende.  En sådan kyrka vill vi vara.

Tim Keller i sitt esse

Att få arbeta tillsammans med min kollega Michael Johnson föder mycket glädje. Förra året föddes en dröm om en konsertsatsning utöver det vanliga. En vacker majkväll besökte jag en fantastisk singer/songwriter kväll på Göteborgs konserthus; ”The hotel café tour” med Tom McRae, Cary Brothers, Catherine Feeny  med flera och fick inspiration att göra något liknande i svenskt format. En musikalisk helkväll med mycket glädje och spontanitet. Ett frö till ”En välsignad jul” hade börjat gro. Jag och mina vänner i Folk blev grundstommen tillsammans med Jonas Sandwall och så givetvis Michael Johnson.

Vi har aldrig fått en sådan överväldigande respons för något vi gjort var för sig som artister,  som under ”En välsignad jul”. Det blev magiska kvällar med just glädje, spontanitet och så lite allsång. Därför känns det självklart med en fortsättning i år. Det kommer bli fyra konserter; Filadelfia Stockholm fredag 27/11 klockan 20, Allianskyrkan, Jönköping lördag 28/11 kl 18 & 21 samt Fiskebäcks missionskyrka söndag 29/11 kl 19. Läs mer om allt detta på http://www.folksweden.se

Vi kommer givetvis framföra mycket eget material, men det roliga är att göra merparten tillsammans och vi tror att en hel del musik kommer skapas i stunden, där och då. Under kvällen kommer det vara en insamling till Erikshjälpen och den röda tråden under kvällen blir just översättningen av Jackson Brownes sång ifrån Folks andra skiva ”Rebellen Jesus”. Jesus kom till jorden för att inspirera oss människor att ”ta himlen till jorden”, att göra den här världen till en bättre plats. Vad kan vara en bättre startpunkt än runt rebellen Jesus födelsedag att påminna varandra om vad livet handlar om?

Det har varit en festgudstjänst idag. Vi har hälsat 12 nya medlemmar välkomna, lyssnat till fantastiska barnkören Zingo samt hört Michael Johnson med musiker tolka Bengt Johanssons nya klassiker ”Gå djupare”. Vi har firat nattvard och gett möjlighet för ljuständning och förbön. Och vi har trängts i fikavåningen. Jag är så tacksam att bara få vara med i allt detta. Lite om dagens predikan: 

Nu kom Jesu mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig”. Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”. Han såg på dem som satt runtomkring honom och sade ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” Markus 3:31

Alla de som i längtan mötte Jesu blick kallade han sin bror, syster och mor. För en person som vill följa Jesus innebär det att familjebegreppet vidgas. En familjemedlem är vem än Gud väljer att ställa i din väg. Tänk på de du möter en vanlig dag. Arbetskamrater, föräldrar till dina barns kompisar, grannar…Vad skulle Jesus sett under ytan hos dessa människor? Vilka behov skulle Jesus sett och hjälpt dem med? 

Att se människors längtan och behov i vardagen är i allra högsta grad en del av församlingens verksamhet. Kanske den allra viktigaste verksamheten. Att våga bryta trygga, invanda, sociala mönster. Att våga ta risken att börja umgås med människor som är utanför ens trygga sociala sfär. Inte med attityden; ”Nu ska jag börja umgås med den här människan för att hon ska bli kristen” utan som Jesus gjorde; ”Nu ska jag börja umgås med den här människan för att jag känner en stark kärlek till den här personen och vill vara vän med honom eller henne oavsett om personen ifråga tar emot den kristna tron i sitt liv eller inte”.

LYSSNA PÅ DAGENS PREDIKAN HÄR: http://www.savedalensmissionskyrka.se/?page_id=48

Vi har fördjupningskvällar tre gånger per termin i kyrkan. Tillfällen att stanna upp och fördjupa sig i ett ämne. Något man inte alltid hinner med en söndag förmiddag. I tisdags hade jag ännu ett tillfälle att tala om Den stora berättelsen – hur kan vi förstå bibelns texter i en ny tid. Vi samtalade mycket om skapelseberättelsen och fascinerades tillsammans över det där trädet i trädgården och den där ormen som frestade människan.

”De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 1 mos 3:8-11

Vi lever fortfarande med konsekvenserna av att människan ville pröva sin egen väg, utan Gud. Vi gömmer oss fortfarande för Gud, oss själva och varandra. Det verkar som om vi är rädda för verkligheten som säger; Jag är inte Gud. Jag är människa, i behov av nära gemenskap med både Gud och andra människor. Rädslan för den verkligheten har följt mänskligheten sedan den allra första tiden. Så bygger också vi upp en självbild som ett skydd mot det vi inte vill se i våra liv och samtidigt skapar vi en idealbild inför andra av hur vi skulle vilja vara. Det är ju alldeles uppenbart att detta gör att vi får svårt att närma oss både Gud, oss själva och andra människor. För det är svårt att mötas om vi inte är oss själva. Det är som om Gud med längtan och kärlek i rösten ropar till dig och mig också idag, precis som han ropade till Adam och Eva; Var är du? Var är du?

Läs gärna Brian McLarens ”historien vi är en del av” som placerar oss mitt i bibelns berättelser. Och missa inte  Torsten Åhman som besöker oss på nästa fördjupningskväll, tis 24/11 kl 19. Då är temat ”Drömmen om församlingen”.

Om några veckor släpper Tom Petty and the heartbreakers en trippel cd med live upptagningar från 35 år som band. ”The live anthology” heter den.  Jag väntar uthålligt. Tom Petty har gett mig så mycket glädje och energi att jag idag vill dela kanske den vackraste sång som Tom Petty skrivit; ”Walls”. You´ve got a heart so big, it could crush this town and I can´t hold out forever, even walls fall down”.  En textrad som för mig beskriver Guds envisa kärlek till människan.

Rob Bell heter en pastor som jag gärna lyssnar till. Jag tar varje vecka med glädje emot podcast predikningar från honom och kyrkan Mars Hill i Grand rapids.  Kolla in detta tio minuters youtube klipp. Här talar Rob om Guds kärlek på ett sätt som jag behövde höra idag. Kanske du också? 

Har en ledig helg och fick nöjet att i sällskap med min fru och min svärmor komma till kyrkan 1 minut i 11 idag. En av församlingens medlemmar, Fredrika Anderson, predikade. Hon talade över ämnet ”trons kraft”. Vad innebär det att tro egentligen? Jag har Carl-Henric Jaktlunds bok i bakhuvudet hela tiden (se föregående inlägg) och funderar mycket över hur kristen tro bäst förmedlas till unga människor. Fredrikas tankar om tro önskar jag att ungdomar fick höra om och om igen under tonårstiden i kyrkan.  

Fredrika läser på Valands konsthögskola i Göteborg och berättade om hur många frågar henne; ”Vad målar du – abstrakt eller föreställande?”. Detta är en fråga som i allra högsta grad har med trons område att göra; ”Hur tror du – abstrakt eller föreställande?”. Att tro abstrakt är att sätta funktionen i centrum för tron. Jag tror på just dessa dogmer, jag har just dessa levnadsregler. Detta utgör summan av min tro. Men att tro föreställande är att sätta relationen i centrum av tron. Då lever jag istället med en tydlig bild av en person, Jesus Kristus. En levande person som jag följer och låter mig influeras av i alla livets skeenden. Kristen tron är relation, inte funktion. Endast relation är vad som bär genom livet.  Därför borde ordet ”tro” stavas ”följa”.

Magnus Malm säger det så här i sin senaste bok ”Ett hjärta större än världen (Libris):

”Att följa Jesus är inte att gå sin egen väg, typ den västerländska individualismen, där du bygger ditt eget universum genom vad du köper, hur du bor, hur du röstar politiskt. Att följa Jesus är inte att gå sin egen väg. Men, att följa Jesus är inte heller att ansluta sig till ett system, typ ett färdigt religiöst eller politiskt system. Att följa Jesus är att gå in i en relation med en person som är Gud, som är Jesus. Och går man in i den relationen så försvinner inte den jag är eller det jag önskar. Gud har skapat oss alla till sin avbild och längtar efter att vi ska som de vi innerst inne är mer och mer återspegla Honom. Så relationen med Jesus börjar med mina frågor och problem och önskningar och i takt med att mitt förtroende för denne Jesus ökar och jag lär känna Honom bättre och bättre så kan det handla mer och mer om vad Jesus har tänkt gå med mig och vad Han önskar”.

Förövrigt blir man så tacksam för alla fina människor i Sävedalens missionskyrka. Alla borde få vara med om en söndag förmiddag i kyrkan. Det värmer hjärtat och ger kraft till en stundande vecka. Det är stort att få sjunga tillsammans, lyssna till predikan tillsammans, ta emot förbön och tända ett ljus för omständigheter och människor i livet man är tacksam för eller orolig över, tillsammans. Och så kyrkkaffet. Att få trängas med människor i alla åldrar och äta äppelkaka med svart bryggkaffe. Och mitt i allt sorl växla några ord med Erik, 20 , Jakob och Sofia i 35 års åldern, Egon 83 år och inte minst heja på Esther, två år, som imponerar stort genom att med pappas hjälp nudda taket. Alla svenskar borde får vara med om allt detta, varje söndag.

Journalisten Carl-Henric Jaktlund kom nyligen ut med boken ”Jesus gick vidare och kyrkan står kvar” (Marcus förlag). Bokens ärende är i korthet; ”Hur kan kyrkan förmedla en tro till tonåringen så att den bär genom hela livet?”. Det är kanske den första boken på svenska som skrivs om detta brännande ämne av och för min generation; De sena 70-talisterna. Och boken framkallar mängder av minnen från tonårstiden hos mig.  Minnen från starka erfarenheter av Gud som jag bär med mig som skatter. Men, dessa minnen har också en bitter eftersmak. Många av de vänner som jag gjorde alla dessa upplevelser tillsammans med, har nämligen sedan länge valt att lämna kyrkan. Säkerligen inte lämnat tron, men kyrkan.

Det är med bakgrund av det massiva bortfallet av 60, 70 och 80-talister i kyrkan som Carl-Henric skriver. Och han skriver passionerat och drivet.  Boken är en spegel av hans egen uppväxt och väg till en vuxen tro. Och det är en viktig tes som drivs; Det är meningen att vi ska förändras! Ungdomens radikalitet i tron övergår med nödvändighet i en mer balanserad tro i takt med att vi växer och förändras som människor. Ungdomstiden, då tron ofta börja växa och spira,  är en känslig, underbar och svår tid. Och man bär med sig allt som sades och gjordes i kyrkan genom hela livet. Hur kan man då tillåta barn och ungdomsverksamhet att skötas av enbart 20-åringar? Var finns de äldre förebilder och vägledare i kyrkan som vågar ställa motfrågor och med sitt liv som bakgrund kan lotsa ungdomar vidare genom tonåren och in i vuxenlivet? Det är ett stort problem att inte alla kyrkor har ett språk för den övergången. Tonårs tron ses till och med som ett ideal hos de äldre i vissa församlingar. Inte konstigt att tron därför planar ut för de yngre.

Vad göra? Carl Henric ger inga simpla råd, men några möjliga steg framåt: ”Uppmuntra klara ställningstaganden, men även problematisera förenklingar, hjälpa till så att tanken vidgas. Understryka det goda med känslolivet men även hjälpa till så att man inte styrs av det. Peppa ungdomar att umgås med jämnåriga men även påpeka värdet av att söka äldre förebilder att lära sig av. Vägleda dem att vara med på läger, konferenser och andra tillfällen där gruppen är stark, men även utmana dem att ta ett eget personligt beslut”.

Jag återkommer med fler tankar, men vill bara nu varmt rekommendera denna bok till alla som arbetar i en kyrka. Och inte minst till alla oss som fanns med i kyrkan en gång, men inte ser församlingen som relevant för de liv vi lever idag.

Bengt Johansson. En unik singer/songwriter med en orubblig karaktär. Som i 57 års ålder ger sig ut på en riksomfattande turné i 15 svenska städer för att fira 20 år som soloartist. Han var i Göteborg igår och det var en minnesvärd kväll. Sveriges bästa rockband med bland annat Paul Börjesson och Viktor Buck och en hel symfoniorkester som förgyllde vissa sånger. Addera sedan Sävedalens stoltheter Michael Johnson och Johanna Strömblad och det blir nästan för starkt. Givetvis är jag part i målet. Bengt hjälpte oss med vår sista skiva med Attention, ”Moving on” år 2001 och igår fick jag också äran att gästa på några sånger mot slutet. Det var hursomhelst en stor upplevelse att få höra klassiker efter klassiker som radades upp. Jag kände en stor tacksamhet över att få lyssna till en konstnär som i 20 års tid valt att  fortsätta ge av sig själv, sina tvivel och samtidigt sin djupa tillit till Gud. Det har varit till tröst och glädje för så många. Och jag tänker; Om vi alla ville ta vara på de gåvor vi fått av Gud och i tacksamhet och ödmjukhet ge dem till Honom, vilken värld vi skulle få se växa fram.

Bengt har i dagarna gett ut en alldeles strålande 3 cd samling kallad ”50 sånger” med flera nyskriva sånger, bland annat den blivande klassikern ”gå djupare”. Och allra roligast är skivan med nytolkningar av hela 16 sånger. Det är så bra. Gå in nu på http://www.bengtjohansson.com och köp ditt exemplar.

Idag gästades vi i Sävedalens missionskyrka av min kollega Mark Beckenham från Vallhamrakyrkan. Han talade  om tacksamhet. Då jag inbjöd till böneplatsen mot slutet av gudstjänsten sjöng vi  ”En ton från himmelen”. En hundra år gammal bön som Bengt Johansson tonsatt. Ett föråldrat språk men ett mycket relevant innehåll; Tacksamheten väcks i våra liv då vi stillar vårt inre och tar emot Guds godhet. Kanske är det största hindret att uppleva Guds kärlek och godhet att vi inte kan tro det. Det är liksom för bra för att vara sant. Men, Gud är så god och då vi låter allt annat tystna för att höra den där andra rösten, Guds röst, då kan livet börja.

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken

Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår

Men Gud är saligheten, säll den som det förstår

 När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud

När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

Då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

 Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom

När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill

Att Han med instrumentet får göra som Han vill

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär

Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton

Blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton

Detta citat tål att läsas upprepade gånger under helgen.

”Ingenting kan få större konsekvenser än detta: att finna Gud. Det är som att bli förälskad på ett totalt och avgörande sätt. Vad du är förälskad i, vad som kittlar din fantasi, kommer att beröra allt. Det bestämmer vad som får dig att gå upp ur sängen på morgonen, vad du gör med din morgon, vad du gör på helgerna, vilka böcker du läser, vilka som är dina vänner, vad som krossar ditt hjärta, vad som får dig att förundras i glädje och tacksamhet. Bli förälskad, förbli förälskad och det kommer att påverka allt”.  Pedro Arrupe