Att det finns en himmel visar sig genom vår längtan efter att få ge & ta emot kärlek, uttrycka sig kreativt, och inte minst uppleva konst och musik. Det blev så tydligt en tisdag morgon i ett omklädningsrum. Helt plötsligt fylldes jag av vemod. Det tog någon sekund innan jag förstod varför. Det var The Bangles ”Eternal flame” som spelades i högtalarna. På ett ögonblick var jag tillbaka i barndomen. Värdefulla epoker i livet som aldrig kommer tillbaka. Tid som passerat. ”Eternal flame” gav mig alla dessa minnen. Det var nästan kusligt att på ett ögonblick kunna färdas tillbaka i tiden genom en enda sång. Minnena hade ett magiskt skimmer över sig. Men om jag verkligen kunde resa tillbaka i tiden skulle jag nog upptäcka att det inte var så skimrande vackert. Jag tror att det var min längtan efter evigheten som gjorde sig påmind där i omklädningsrummet. Inom oss alla brinner en evig flamma.

Den legendariska gospelsångerskan Mahalia Jackson skulle ha fyllt 100 år häromåret. Hennes röst ger också en glimt av evigheten. En journalist sa en gång till Mahalia ”Jag tror inte på Gud, men när jag hör er sjunga får jag gåshud”. Mahalia svarade ”Det är inte gåshud. Det är er själ som talar och ni fattar inte ens att den finns.”

Våra själar talar ständigt om evigheten. Vi minns en sång som vi aldrig har upplevt och längtar efter en sång som vi ännu inte har varit med om.

Den sången tror jag är vår längtan efter Gud.

Kolla in det här fascinerande youtube klippet om vad som händer när en gammal man får uppleva sin favoritmusik.

Click here to view the embedded video.

Veckans Tisdags Top 10 – v 20 består av tio sånger som har gett mig en glimt av evigheten.

Den som mest ovilligt avger ett löfte är snarast till att hålla det, sa Rosseau på 1700-talet. Det bästa sättet att hålla sitt ord är att inte ge det, sa Napoleon i början av 1800-talet. Eftersom vi människor är behovsstyrda och ofta tar de enkla vägarna är det svårt för oss att leva upp till våra ideal och hålla löften. Många resonerar ungefär så här:

Visst jag ska hålla ett löfte, men när det blir tuffa tider, när överenskommelsen är svårare att hålla än jag trodde, när jag blir trött, när det finns en enklare väg, när det är något annat som får min uppmärksamhet – glöm det där löftet. 

När ett barn börjar säga ”jag vill” eller ”jag vill inte”, har något revolutionerande hänt. Barnet ger uttryck för sin egen vilja! Det är människans vilja som gör henne till det hon är.  En fri vilja måste först finnas för att ett löfte ska kunna hållas. Författaren Margareta Melin säger så här i sin bok Vilja och frihet:

Den viljelösa människan är att beklaga. Hon har ingen ryggrad och kan inte göra något motstånd mot krafter utifrån. Hon driver med strömmen, följer minsta motståndets lag. Hon är också hjälplöst utlämnad åt sina egna begär, åt tillfälligheternas spel, åt andras godtycke och krav. Hon lever utan någon fast punkt i tillvaron, utan medvetande, utan ro. Det är i viljan vi tydligast uppfattar vårt eget jag: Det är jag som vill. När man vill något upplever man sitt jag som aktivt. I driftsupplevelsen är däremot jaget passivt. Man driva till något – ibland till något som strider emot vad man egentligen vill.

Man behöver få fatt i vad man innerst inne vill för att kunna avge ett löfte. Och om du inte vet vad du innerst inne vill, se till att tillbringa tid i stillhet med Gud tills ditt hjärta har fått ro och du kan höra din egen inre röst och Guds röst. Och sedan: Det fina med att avge ett löfte gällande vänskap, äktenskap, arbete eller i församlingen – är att man genom löftet inte är lika utelämnad till att följa sina impulser. Man har fått en linje att följa.

En mening på vägen till dig som just nu kämpar med att hålla ett löfte. Det kan gälla äktenskap, men också alla tänkbara relationer:

Våga se sanningen om ditt liv och din relation.

Författaren Magnus Malm sade en gång:

När vi har släppt våra ideal och färdiga mallar av hur en relation borde vara och vågar se sanningen, hur det just nu är, då kan relationen växa, det gäller både relationen till Gud och till varandra. Att utgå ifrån sanningen, hur det just nu är.

Då kan man börja se att relationer inte är något vi kan kontrollera och styra utan det är en gåva att ta emot från Gud. Vi kan inte kontrollera vare sig livet eller äktenskapet och få ett idealliv eller idealäktenskap, men vi kan ta emot livet och kärleken som en gåva från Gud. Med det sättet att se på livet och kärleken händer något stort. Istället för att vi försöker bygga upp ett starkt äktenskap genom kontroll och färdiga mallar, så kan Gud, mitt i vår svaghet, forma en stark enhet i äktenskapet. På så sätt är svagheten är en förutsättning för att Gud ska kunna arbeta i ett äktenskap. När man vågar visa svaghet, visa vem man verkligen är, då lever man i sanningen. Och det är bara i sanningen, i livet som det ser ut just nu, som vi kan möta Gud, oss själva och de vi älskar.

Click here to view the embedded video.

Jag översatte ”Alive in the world” till svenska en gång i tiden, men den har inte kommit till användning än. Jag bjuder på första versen:

Jag vill vara levande här, inte i min egen värld

Jag vill vara levande här, jag vill stå upprätt på livets färd

Med de hoppfulla och öppna, med de som vågar ta ett språng

Med alla rösterna i mörkret som frambringar dagsljus med sin sång

Och med miljoner av älskande, levande här

Jag tror det är någonstans här kristen tro landar. Här och nu. Med öppna ögon mitt i världen. Och när jag förebeder söndagens predikan om att växa i tro får jag syn på en intervju i tidskriften Pilgrim (nr 4/11). Den legendariske pastorn Sven Nilsson intervjuas av Peter Halldorf. Och han talar (fritt återgett) om att:

När vi läser Bibeln tror vi lätt att den är strukturerad som olika läror, sida upp och sida ner. Men, Bibeln är ingenting annat än ett erbjudande om liv här och nu. På den här jorden. Man växer inte i tro genom att skaffa sig en massa information om läror i Bibeln eller genom att samla på sig andliga erfarenheter och på så vi bli en ”kapabel och duktig kristen”. Man växer i tro genom att ta emot Jesu liv. Den Helige Ande. NU! Liv är alltid färskvara. Liv är alltid nu. Gud kallar sig ”Jag är” och Jesus använder också det namnet på sig själv. Exakt så är det kristna livet tänkt att levas. Som ett tillstånd. Inte som upplevelser att samla på.

Så hur kan jag växa i tro på så sätt? Hur kan min tro blir till ett ständigt NU, där hela livet får perforeras, eller ännu hellre genomsköljas av Guds verklighet? Det får du veta på söndag. Just nu vill jag bara ge de ord som Jesus gav en gång: Ta emot Helig Ande!

Musiken är något som hjälper mig till att bli närvarande i stunden och öppna mig för Gud. Problemet är att mycket av den musik som handlar om Gud och Jesus inte berör mig alls. Därför blir jag särskilt glad när jag snubblar över en skiva med texter som visar på Guds kärlek och nåd och samtidigt är ärlig. Skivan heter Mercyland – Hymns for the rest of us och består av en mängd artister som är djupt rotade i Nashvilles countrymylla: The Civil Wars, Emmylou Harris, Buddy Miller, Dan Tyminski, bland annat.

Upphovsmannen, projektledare och producent för denna skiva är Phil Madeira. Jag och Michael lärde känna honom för ett år sedan. Läs bloggposten om det mötet här. Phil är en ytterst sympatisk person och jag vill varmt rekommendera denna skiva! Veckans Tisdags Top 10 v 18 bjuder på en sång från Mercyland. Och ta del av historien kring Mercyland här: 

Click here to view the embedded video.

Lyssna gärna på hela predikan här. Jag berättar om vår tids frågetecken kring detta ämne och en möjlig väg framåt kring hur vi kan våga be för emotionellt och fysiskt helande i våra kyrkor.

Jag predikade utifrån en berättelse i Apostlagärningarna. Petrus och Johannes får vara med och se hur kraften från Jesus gör att en lam man helt plötsligt kan gå igen. Vad har denna och liknande berättelser från Nya Testamentet för beröringspunkter med vår tid och våra liv?

Jag tror att Gud även idag är levande och verksam, redo att möta människor i detta nu. Jag tror också att vi behöver hjälpa varandra att öka vår förväntan på att Gud kan göra saker i våra liv. Att be för att människor ska få bli friska, emotionellt eller fysiskt är något som Gud kan och vill göra i vår tid. Guds kärlek till varje människa är så stark och han har så mycket bra saker att ge oss. Och han vill därför använda dig och mig för att ge vidare av hans stora kärlek. Att be för att sjuka ska bli friska är ett sätt att i praktisk handling visa kärlek och medkänsla till andra människor.

Men, att be för människors fysiska och psykiska hälsa är även en uppmaning som Jesus ger sina efterföljare i alla tider. Jesus uppmanar lärjungarna att predika om Guds rike – att räddningen har kommit till alla människor genom Jesus – och säger samtidigt att bön för sjuka är ett viktigt sätt att visa på Guds rike. Jesus talade inte bara om Guds rike, han agerade ut det genom att göra människor friska.  Och i berättelserna om de första kristna kan vi se att överallt där människor kommer till tro, blir sjuka människor friska. Det blir ett tecken på att Guds rike är här.

När vi läser dessa berättelser från Nya Testamentet får vi i vår tid många frågetecken. Vi kan ha svårt att ta till oss de här berättelserna av flera olika anledningar. Jag nämner bara en sak här: Vår världsbild.

Den som har varit ute och rest i världen och mött kyrkor i olika kulturer ser ett tydligt mönster. I öst ber man ofta för sjuka. I västvärlden gör man inte det så ofta. Varför är det så? Människor i väst har en helt annan världsbild än människor i öst. Upplysningen har präglat oss. Upplysningens hjärtesak var att förnuft och vetenskap kommer att lösa mänsklighetens problem. Den har gett oss modern medicin, den industriella revolutionen, demokrati. Samtidigt underminerade upplysningen förutsättningar för tro. När man upphöjer förnuftet över allting annat, leder det till att världen börjar ses som ett slutet system. Allt som sker beror på orsak och verkan och vetenskapligt bevisade lagar.

När jag var fjorton år fick jag en bok med den omständiga titeln: Tänk om någon frågar dig – varför är du kristen –vad svarar du då (Malm/Arlebrand). Jag tyckte jättemycket om den boken då och jag uppskattar den lika mycket i dag. Boken beskriver vår världsbild sedan upplysningen som en stängd låda som Gud inte får plats i. Då blir tillvaron enbart materiell och styrs av inomvärldsliga faktorer som vi förr eller senare kommer att kunna kartlägga genom forskning. Det är ett slutet system där man kan se begripliga orsaker till allt som sker. På vissa områden är det pengarna som styr, på andra är det fysikaliska samband, mänskliga relationer styrs av hormoner och psykologiska behov, kroppen styrs av gener och celler. Allt har en materiell förklaring. Om världen är sådan blir kristendomen som bäst en vacker tavla på väggen i den här slutna lådan. Då finns det ingen andlig värld som Bibeln talar om. Då kan vi bara använda Gud som ett annat ord för livet, som en livstolkning som ger hjälp att orientera sig i livet. Men att Gud skulle kunna gripa in i vår värld här och nu finns det inte plats för i en stängd låda. Bibelns tal om änglar och onda andar blir till myter och legender. Att Gud skulle existera oavsett om vi tror på honom eller inte blir omöjligt. Och då kan Gud knappast heller åstadkomma någon förändring i våra liv.

Vi lever i ”den slutna lådans världsbild” och den påverkar oss givetvis. Den kan göra att vi i teorin tror på Gud, men i praktiken lever  som om han inte är aktiv i vår värld. Det som ger oss trygghet i livet är allt som finns i den slutna lådan. Därför blir våra förväntningar låga också gällande bönen. Vår världsbild gör det svårt för oss att be om att helande ska ske.

Men, vad händer om världen i stället ser ut som en öppen låda? Den materiella världen är i så fall precis lika verklig som i den slutna lådan. Skillnaden är att världen inte bara är vad vi kan se, utan att det finns en större verklighet som ständigt samspelar med den verklighet vi kan se.

Precis som ett hus inte är byggmästaren, är Gud inte detsamma som träd och fåglar och galaxer. Men, Gud är alltid närvarande i det han har skapat. Han vandrar liksom ”ut och in i den” och uppehåller och förnyar det han har skapat. Än en gång: Allt det som är verkligt i den stängda lådan: pengar, hormoner, partikelrörelser, är lika verkligt i den öppna lådan – men världen är inte begränsad till det vi kan se och höra och känna och tänka. Gud kan när som helst gripa in och förändra ett skeende. Nu är inte kristen tro en vacker tavla på väggen i den stängda lådan. I den öppna lådan blir tavlan istället till Guds hand som griper in i människors situation. Det betyder också att vi ständigt är omgivna av en osynlig verklighet med änglar och Jesus själv som är ständigt närvarande genom den Helige Ande. Lika verkliga som de vackra körsbärsträden på järntorget – enda skillnaden är att de inte syns.

En Tisdags Top 10 v 17 kommer lastad med pop. Varsågod.

Sävedalens Missionskyrka är sedan snart ett år tillbaka stödförsamling till Missionskyrkan i Kortedala: Kortedalakyrkan. Ett intensivt arbete pågår för att finna nya och möjliga utvecklingsvägar för församlingen. Vi tror att Kortedalakyrkans strategiska plats vid Kortedala Torg gör det till en kyrka för framtiden. Torget är en naturlig mötesplats för många nationaliteter dagligen och vi tror att även kyrkan kan bli en mötesplats för människor. En plats att möta det kristna budskapet i handling och ord.

Det finns ett stort behov av fler fungerande kyrkor i Kortedala för att möta de behov som finns. Sävedalen är bara några kilometer från Kortedala. Som församling vill vi lyfta blicken och se hela öster som vårt närområde. I Partille kommun bor det ungefär 35.000 invånare. I stadsdelarna runt Partille: Björkekärr, Utby, Bergsjön, Gamlestaden, Kortedala och Kviberg, bor det cirka 55.000 invånare. Alltså 90.00 människor i vår församlings närområde. Det är svindlande.

En förstudie om önskvärt omstartsstöd från GF-kyrkan pågår. Besked väntas i mitten av september. En ledningsgrupp på sex personer för detta arbete är utsedd och leds av vår pastor Karin Åkesson. För att beviljas omstartsstöd krävs ett aktivt förändringsarbete, som skapar nya verksamheter och nya kontakter med människor. Som församling stöttar vi styrelsen med att bidra med kompletterande styrelsemedlemmar som har god kännedom om både ekonomi och framtidsfrågor. Vi är tacksamma för möjligheten att få samarbeta med Kortedalakyrkan kring att finna en väg in i framtiden. Vi tror på Kortedala!

Det är tisdag och det är givetvis dags för Tisdags Top 10 v 16 . En låtlista att möta våren med.

Vägens Folk är skriven av Skander Kurtin och Magnus Sternegård. Det är ett unikt material eftersom det inte delar upp kristen tro i kategorier, utan ger bibelns budskap som en hel berättelse. Givetvis finns ämnen som självbild, familj, vänner, identitet, Gud, Jesus och Anden med – men materialet har en tydlig riktning: En resa genom livet med Guds rike som mål.

Helt plötsligt får hela livet plats i mötet med kristen tro.

I Vägens Folk får man ta del av bibelns stora berättelse och inbjuds att upptäcka hur våra liv kan ta plats i ”storyn”. Det är så viktigt att unga människor får upptäcka att kristen tro är en helhet, att Gud är upphovet till allt i universum och att han vill ta del i allt det som är våra liv. I tonåringens värld handlar frågorna ofta om identitet, självbild och sexualitet. Dessa ämnen behandlas i en respektfull och själavårdande ton. Vägens Folk visar också på möjligheten att bygga en bättre värld genom att aktivt arbeta mot fattigdom, krig och rasism. Och materialet betonar att församlingsgemenskapen är platsen för att växa och att kunna leva ett liv som håller i längden.

Kort sagt: I Vägens Folk skildras kristen tro på ett slitstarkt och heltäckande sätt. Därför kommer vi att använda materialet i våra såkallade ”upptäckargrupper” för dem som vill fortsätta fördjupa sig i kristen tro efter konfirmationen. Vägens Folk blir med all säkerhet även till inspiration och hjälp för våra konfirmationsledare att växa vidare i tro.   

Mina kollegor Albin Sandell (ungdomsledare i församlingen) och Karin Åkesson (pastor) kommer tillsammans med mig att  arbeta fram en ny undervisningsplan för konfirmationen 2012/2013. Vi fick precis hem 160 exemplar av boken, som kommer räcka till två års konfirmationsläsning. Något säger mig att Vägens Folk kommer få en betydligt längre livslängd än så.

Här kan du läsa lite fler röster som rekommenderar Vägens Folk.

Och veckans Tisdags Top 10 v 15 har givetvis berättelsen som tema.

Ge Gud en fingerborg: Be honom om frid, beskydd och nog med hälsa för att komma igenom dagen…Och Gud kommer säkert tillgodose den bönen. Ge Gud en hink: Be honom om att ditt liv ska få bli ett äventyr där Gud får leda livet, be honom att använda dig långt över din egen personlighet och förmåga, be honom om att ditt liv ska få lysa av Guds strålande kärlek till hjälp för andra människor…Och Gud kommer säkert tillgodo se den bönen.

Vad är det som gör att vi nöjer oss med fingerborgen? Vad hindrar oss att komma med hinken?

Adam och Eva syndromet

Innerst inne tror vi inte att Gud älskar oss just där vi befinner oss och vill vårt bästa. Därför gömmer vi oss för Gud. Det var med detta argument som ormen lurade de första människorna där i trädgården. Adam och Eva trodde inte att Gud var alltigenom god. De trodde att han höll tillbaka något värdefullt från dem. Istället för att ta emot det Gud vill ge, tar de frukten och äter den.

Vad händer om vi tror att Gud är missunnsam? Då roffar vi åt oss för egen del i stället för att ta emot. Vi samlar på oss så mycket vi kan i stället för att dela. Vi kontrollerar och exploaterar i stället för att befria. Vi ska ha det som är vårt!

Adam och Eva syndromet leder oss ofta vidare in i:  

Mount-Everest syndromet

Vi beundrar ofta insatser som visar på en människas förträfflighet, men som ändå inte innebär ett mervärde för någon annan människa. Till exempel att bestiga världens högsta berg. Sociologen John Brueggemann har  myntat begreppet ”Mount-Everest syndromet” som syftar på hur en bergsbestigare bokstavligt passerar döende människor på vägen upp och ner för berget utan tid och utrymme för medkänsla. Bestigaren strävar bara efter att nå sin ambition som är ”toppen av berget”.

Mount-everest syndromet är en princip som kan föras över på allt vi gör för egen vinnings skull. Den egna ambitionen som bara är intresserad av sitt eget, som ingen annan människa vinner på.

När vi tar emot Jesu kärlek genom den Helige Ande börjar vi istället drivas av Guds kärlek och det vi gör blir mer inriktat på Gud och andra människor än vår egen ambition.

Det är svårt att leva i verkligheten som säger att Gud älskar oss. Var och en. En bra början är att komma med vår fingerborg, eller vår hink till Gud.

Lyssna gärna på hela predikan från i söndags här.

Och varsågod: Veckans Tisdags Top 10 – v 14.

Det blev fel redan från start. Jag och en kompis missbedömer tiden och kommer in precis när filmen ska börja. Salongen är fullsatt och det märks att många är initierade och inväntar filmen med andakt. Eftersom vi har de enda kvarvarande platserna i mitten av rad tre, får halva raden resa sig. Så börjar filmen och det är fantastiska scenerier och fint skådespeleri. Knäpptyst i salongen. Alla spetsar öronen för att kunna följa med i den intensiva men lågmälda dialogen. Helt plötsligt ringer en telefon på högsta volym. Jag upptäcker att det är min telefon. Jag börjar leta efter den och märker att några vänder sig om och blänger irriterat. Det känns som en hel evighet innan jag får tag på telefonen och medan jag fumlar efter avstängningsknappen, säger jag följande två ord till mig själv: ”Inte okej”.

Uppenbarligen uttalar jag dessa ord högt och tydligt, ungefär med samma volym som ringsignalen, för min vän viker sig av skratt. Bortom de två orden hör han nog desperationen i min röst. Som om jag vill visa alla i salongen att ”detta accepterar inte jag”. Som om jag vill uppfostra mig själv samtidigt. Orden uttrycker precis vad jag känner just då. Dessa ord blir även givna som svar på det mesta i samtalen vid fikat efter bion: ”Inte okej”. Någonstans i den där mobiltelefonhändelsen går jag vilse i Tinker, Taylor, Soldier, Spy. Jag missar väsentliga detaljer i filmen i min skam över att telefonen började ringa. Jag hittar aldrig in i filmen.

När man läser en deckare eller ser en deckare på tv, är det de små, tillsynes irrelevanta detaljerna som faktiskt kan vara ledtråden till vem som är mördaren. Inget i en välskriven deckare är där av en slump. Någonstans finns den där detaljen som ger lösningen, som avslöjar hemligheten. Ungefär så är evangelierna skrivna. Det gäller att läsa detaljerna noga. Om vi tar oss tid upptäcker vi små, små saker i berättelsen som visar på den stora poängen.

Det blir min utmaning till dig. Våga experimentera med bibelläsningen denna vecka. Oavsett om du läser en vers, ett kapitel eller en hel bok – läs inte för att ha läst. Njut av läsningen. Låt läsningen ta tid. Försök först få ett grepp om helheten i storyn. Ta sedan själv plats i berättelsen. Lev dig in i scenerierna och låt människorna i bibelns berättelser bli till levande karaktärer. Upptäck sedan de små detaljerna som ger ytterligare ljus över helheten. Och hur håller man sig vaken och närvarande i läsningen av bibeltexten? Ett bra råd är att be hjälparen, den Helige Ande, att leda och hjälpa till förståelse av texten. Det leder till att man tar vara på det i texten som man behöver just i dag. Och det blir svårare att gå vilse i bibelns ord. Det fina med Bibeln är att den möter oss där vi befinner oss. Och den är inte till för en viss initierad grupp. Bibeln är till för alla.

Men förutsättningen för att bli mött av Bibeln är stillhet. Så stäng av telefonen.

För egen del har jag fastnat i vad den där åsnan symboliserar i berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem i Lukasevangeliets nittonde kapitel. Jag ska predika om den händelsen på söndag. Hoppas vi ses.

Veckans Tisdags Top 10 – v 13 bjuder på både rykande färska alster av samt en låt från en bortglömd Johnny Cash skiva.

Händer det att du ibland gömmer ditt favoritgodis i skafferiet för att ingen annan ska komma åt det? Eller om du har gäster hemma och tårtan och kakorna är uppätna och det har gått en stund, har det hänt att du väljer att inte ställa fram en godisskål med det där favoritgodiset som du har i skafferiet? Att ha något till lite senare framför tvn väger tyngre…

Ibland gör vi samma sak när det gäller Gud. Vi håller fast vid det vi har, för vi tror att Gud är någon som inte vill oss väl. Om vi skulle ge honom det vi håller kärt kommer han inte kunna uppskatta och ta vara på det. Vi tror att Gud missunnar oss goda saker och därför låter vi inte Gud ta plats i allt som är våra liv. Därför ger vi inte allt i livet till Honom.

All synd, alla felsteg av människor i den här världen – bygger på missuppfattningen att Gud är missunnsam, att det säkraste är att hålla fast vid livet – annars kommer Gud ta allt jag äger och jag får ingenting kvar för egen del. Och Gud har så mycket vi vill ha, som han inte vill ge oss. Det var med detta argument som ormen lurade de första människorna där i trädgården. Adam och Eva trodde att Gud höll tillbaka något värdefullt från dem. Att Gud inte ville att de skulle bli som honom och därför inte fick äta av trädet. Istället för att ta emot det Gud vill ge, tar de frukten och äter den.

Vad händer om vi tror att Gud är missunnsam? Då roffar vi åt oss för egen del i stället för att ta emot. Vi samlar på oss så mycket vi kan i stället för att dela. Vi kontrollerar och exploaterar i stället för att befria. Vi ska ha det som är vårt! Vår bön i praktiken blir ”Låt min vilja ske på jorden såsom i himlen”.

Den lilla pojken i berättelsen om brödundret vågar ge Jesus all mat han har. Det visar oss att vi kan våga göra detsamma.Jesus tar inte pojkens mat och säger ”bra, nu blir jag som är Guds son ordentligt mätt – tack ska du ha”. Nej, han delar ut det så att det förmeras och alla blir mätta. Jesu kärlek, omsorg och generositet måste ha gjort folkmassan alldeles häpen och jag tänker mig att detta ledde till att alla ville börja dela det de hade i tacksamhet.

När vi ger det vi har till Gud, vår tanke, våra ord, våra handlingar… När vi ger det vi har till Gud, upptäcker vi att Gud är god. Och det vi ger förmeras och blir till välsignelse för Gud, andra människor och oss själva. Alla blir ”mätta” av vår person och av våra gåvor om vi vågar ge det vi har till Gud.

Jesus återställer den första människans missuppfattning om Gud och felaktiga val i trädgården. Brödundret visar oss att en ny tid är här. Guds rike har landat. Jesus är nu den som ger liv åt alla och allt och därför kan vi i fullständig tillit ge allt vi har till honom.

Jag lever fortfarande i eftervärmen av förra veckans releasekonsert i Sävedalens missionskyrka för min bok ”Istället för balans – sök Gud”. Här kan du höra vilka sånger vi spelade i veckans Tisdags Top 10 – v 12.

På flera ställen i boken beskriver jag min egen brottningskamp med tron. Jag har alltid burit på en frustration över hur kristen tro framställts i många sammanhang. Under mitt 34-åriga liv har jag gång på gång upplevt hur kristen tro har gått förlorad i en dålig berättelse och samtidigt sprids många lögner genom historier som berättas på ett bra sätt.

Det sägs att den som ger de bästa berättelserna formar samhället och framtiden. Och jag tror det är sant. Det som har drivit mig att skriva den här boken är en längtan efter att få berätta den stora berättelsen på ett bra sätt. Eller åtminstone på ett ärligt sätt och då blir det ju bra – i någon mening.

Om du också vill läsa boken, skicka din adress till: sokgud (at) libris.se, så dyker den upp i brevlådan för 180 kr inklusive frakt.

Veckans Tisdags Top 10 - v 11  bjuder på mycket musikglädje. Inte minst Willie Nile. Tack Mattias, för tipset.